köken: From Middle High German gemein, from Old High German gimeini, from Proto-West Germanic *gamainī. Cognate with Old English gemǣne, English mean, Dutch gemeen, Danish gemen, Swedish gemen and Norwegian gemen.
köken: First attested as Late Old Korean 捺則 in the Jīlín lèishì (鷄林類事 / 계림유사), 1103. First attested in the Gugeupbang eonhae (救急方諺解 / 구급방언해), 1466, as Middle Korean ᄂᆞᆽ다〮 (Yale: nòc-tá). However, 15th century attestations of ᄂᆞᆽ다 (nocta) only appear in the sense "to subside (of a swelling)". The sense "to be low" only appears since the 1570s, which suggests that it is a back-formation from ᄂᆞᄌᆞᆨᄒᆞ다…
köken: From Middle Low German kort, from Old Saxon *kurt, from Proto-West Germanic *kurt, an early borrowing from Latin curtus. Cognate with German kurz, Dutch kort, Danish kort and Norwegian Bokmål kort.
aile: kortbyxor, korthet
Thomas! Thomas! [...]viskade nu Lotten, ty det var den korte som segrat, och hon hade igenkänt honom.
Kortaste avståndet mellan två punkter är den krokiga linjen, ju krokigare, desto kortare.
çekim: karşılaştırma humilior · üstünlük humillimus
köken: From humus + -ilis. The resemblance to Ancient Greek χθαμαλός (khthamalós) is cognate, but probably accidental, and not sufficient to assume a direct inheritance from Proto-Indo-European *dʰǵʰemelo- (a derivative from *dʰéǵʰōm (“earth”)). Compare also Middle English dingle (“depression, hollow”) (from Old English *dyngel).